Blogg

Tack!

I dag beslutade de västsvenska valkretsarna om riksdagsvalsedlarna för kommande val. I vår egen valkrets gick det lugnt till och listan spikades i enlighet med valberedningens förslag. Det betyder att jag själv är tvåa på valsedeln efter Cecilie Tenfjord Toftby. Tre nomineringar i rad har jag kommit på platsen före henne, senaste gången med en enda rösts marginal, så det var väl ärligt talat inte mer än rätt att hon nu får stå överst.

Riksdagslistan ser nu ut så här:
1. Cecilie Tenfjord Toftby, Borås
2. Jan Ericson, Ubbhult
3. Ulrik Nilsson, Borås
4. Mikaela Engström, Vårgårda

Det fanns ett antal delegater som ville ha mitt namn överst. Jag är mycket smickrad över det. Kanske hade det också blivit så om det blivit omröstning om saken, men det får vi aldrig veta. Jag gjorde nämligen klart under mitt anförande att jag inte ser någon mening med en strid om förstanamnet på listan. Det viktiga är att samlas mot våra politiska motståndare i stället för att strida inbördes. Det finns ett stort symboliskt värde att alla moderater i Södra Älvsborg står enade bakom vår riksdagsvalsedel.

Jag har fått frågor de senaste veckorna från media som velat ha mina mina kommentarer till att jag ”petats” från förstaplatsen. Jag tycker ingången att man ”förlorar” en plats blir lite konstig. Varje val och varje valsedel bygger på helt nya förutsättningar. Olika kandidater kommer och går och en nomineringskommitté har en svår uppgift att tillgodose allt från geografisk spridning till kön och ålder och att både ta vara på erfarenhet och släppa fram nya duktiga politiker. Jag har också stor förståelse om Boråsmoderaterna som ju representerar en av Sveriges största städer tycker att de vill ha en boråspolitiker överst på riksdagsvalsedeln. Att dessutom en del tycker det är dags för en kvinna på förstaplatsen kan säkert också ha spelat in när nomineringskommittén gjorde sitt förslag. Sammanfattningsvis – ingen äger en riksdagsplats. Man får, om väljarna så vill, låna den tills det är val igen. Sedan ber man ödmjukt om ett nytt förtroende. Först av sitt parti och sedan av väljarna.

I dag har moderaterna två riksdagsmandat av valkretsens sex (Socialdemokraterna har tre och Sverigedemokraterna ett). Men eftersom valkretsen tillförts två kommuner till (Herrljunga och Vårgårda) och befolkningen i resten av valkretsen samtidigt växt lär vi sannolikt få sju riksdagsmandat efter valet, kanske rentav åtta. Chansen för moderaterna att få tre riksdagsmandat bör därför inte vara obetydlig. Och min egen chans att väljas till riksdagen en fjärde gång är rimligen hyfsat god. Jag ser verkligen fram mot den kommande valrörelsen!

Stort tack till nomineringsstämman och alla som tror på mig! Jag är stolt och glad för förtroendet!